Proveniens som pyser

Porträtthuvud på Auktionsverket: Svassande pladder och ingen historia.

När det gäller antikviteter från antiken får man vara på sin vakt. Den som önskar spännande läsning på temat kan med fördel ta del av ”The Medici Conspiracy” (2006) av Peter Watson. Det är en läsvärd, spännande och ytterst obehaglig berättelse – helt dokumentär – om modern gravplundring och annan piratarkeologi, som de senaste decennierna förmedlat stöldgods för mångmiljonbelopp till samlare och världens främsta museer.

Metropolitan Museum i New York och Getty Museum i Los Angeles är bara några av de museer som förstört sitt goda rykte för lång tid framöver. De fick återlämna skatter de köpt för dollarmiljoner, bl. a. den så kallade Eufronios-kratern 2007, och höga museichefer ställdes inför rätta i Italien.

Rubrik i New York Times: "Ciao to a Met Prize returning to Italy"

Så marknaden har förändrats de senaste åren. Auktionshusen tar inte längre leende emot tusentals apuliska gravföremål utan att ställa frågor, och föremål från antiken utan proveniens skall vara omöjliga att sälja.

I teorin, alltså. I Sverige hanterar auktionshusen proveniensuppgifter ganska nyckfullt. I vissa kataloger kan det stå ”Proveniens: svensk privatsamling” sida upp och sida ner i en katalog, och den uppgiften har man ju inte så mycket glädje av. ”Samlarhem” är ett annat ord som är litet tragiskt i sin tomhet. Man vill gärna ge föremålen den glans som proveniens tillför, men samtidigt undvika att lämna ut någon information.

Även i fallet med ett antikt romerskt porträtthuvud på Auktionsverkets kvalitetsauktion kommande vecka kände man uppenbarligen att man borde skriva något om proveniensen, om inte annat så för att slippa frågor. Resultatet blev ett stycke parodisk prosa, naiv och högtravande på samma gång. Det är en prestation att med 18 ord skriva något så innehållslöst:

”Proveniens: Hemfört till Sverige under 1900-talets början av svensk adelsman, vidare i arv inom familjen till nuvarande ägare”.

’Hemfört’ är väl ett perfekt ord för just stöldgods. Hade skulpturen varit inköpt hade man väl skrivit det. Och det är svårt att veta hur man ska hantera den märkliga uppgiften att erövraren var adelsman. Varför inte skriva om han var rödhårig eller adjunkt? Låt oss bara hoppas att det inte rör sig om muntliga uppgifter från en före detta insamlingschef på Röda korset…

Poängen med proveniensuppgifter, Auktionsverket, är att en presumtiv köpare själv skall kunna säkerställa att skulpturen har ett lagligt ursprung. I detta fall behöver katalogtexten bl. a. bevisa att den inte utgrävts sedan strängare lagstifting tillkom på 1970-talet. Var den befann sig innan den "hemfördes" har också visst intresse.

Det kräver mera fakta, och mindre trams.

Stöldgods eller inte?