7 maj 2013

Ap-Jesus och en pimpad teckning



Många har nog redan hört talas om Cecilia Gimenez, en spanjorska i 80-årsåldern, som beslöt sig för att på egen hand restaurera en liten fresk föreställande Jesus i sin lokala kyrka i Borja i närheten av Zaragoza. Resultatet blev – oväntat.














Bilden har liknats vid en hårig apa och reaktionerna har växlat mellan höjda ögonbryn, gapskratt och inte så litet indignation. Media rapporterade om vandaliseringen av vad som påstods vara en oersättlig målning, som det var tveksamt om man skulle kunna rädda.

Men till slut hade det hela blivit så omskrivet att en mer nyanserad bild började tränga igenom i nyhetsbevakningen. Och målningen som fru Gimenez ”vandaliserade” var kanske inte så märkvärdig trots allt, en ganska kitschig standardjesus från slutet av 1800-talet som knappast någon längre vill återställa.

Gimenez version av frälsaren blev nämligen en turistmagnet av sällan skådat slag, en ekonomisk solskenshistoria i ett land som inte har så många dylika att berätta för närvarande. Turistbussarna väller in, Ryanair ordnar specialflighter (de kommer inte till himlen ändå – såg ni Kalla fakta?) och på vägen hem har besökarna med sig t-shirts, kaffekoppar och affischer med Cecilia Gimenez’ ganska rörande Jesusbild. Jag hickade till när jag läste att hon ville ha royalties, men lugnades när jag insåg att pengarna skulle gå till kyrkan. Ingen har nämligen ifrågasatt att Cecilia är en mycket from dam.

Jag röstar på frikännande och en kram. Och royalties.

Helt annorlunda förhåller det sig med skurkarna som bestämde sig för att förbättra ”La contadinella”, en teckning av italienaren Paolo Michetti (1851-1929). Inombords hör jag hela Kapten Haddocks vokabulär bubbla. Man skulle vilja släppa ner de skyldiga i Mexiko med fallskärm, med förtejpad mun och en lapp på bröstet: ”Hej. Jag tillhör en konkurrerande knarkkartell”.

Michettis teckning var förtjusande och förenade många av de egenskaper som gör teckningar så spännande: nerven i pastellkritornas skrift, omedelbarheten i det anspråkslösa motivvalet, den suggestiva, ofullbordade karaktären. Teckningen ropades ut på auktion i Milano 2007 och klubbades för 2100 euro.

Tyvärr fick teckningen inte vara i fred. Den nye ägaren insåg att diverse hötorgs-retuscher skulle göra bilden attraktiv för folk med mera pengar än blick. Den späda kroppen fick bröst och ett halsband, det antydda ansiktet fullbordades utifrån något själlöst modemagasin, en del av bakgrundsteckningen utsträcktes för att dölja en obetydlig fläck på papperet. Efter ett år var bilden klar för nästa auktion. Resultat? En riktigt usel teckning. Och 9500 euro.

Så kan det gå. Bra konst kostar ofta mycket mindre än dålig konst, och det är ju trevligt.

Vandalisering och förfalskning är laddade ord, och rymmer ett visst mått av subjektivitet. De kan utan vidare tillämpas på förvandligen av Michettis teckning, där girigheten i kombination med okunskap och estetisk blindhet var dömd att misslyckas. Som förädling betraktad är den som att dekantera årgångsvin i en Coca Colaflaska.

Vad ska man då säga om Ap-Jesus? Noll poäng för det tekniska utförandet, visserligen. Men hundra poäng för unicitet. Och är det inte långt mera hjärta i bilden än i vykorts-Jesus som döljer sig bakom?

Paradoxalt nog är den tokiga bilden mer äkta än originalet. Jag hoppas den får vara i fred.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar